Det som händer vid en enkel sökning är att Karp söker på den valda ordformen i alla lexikon, i all text. Sökningen görs alltså inte bara på ingångsord, utan i böjningsformer, definitioner och exempel. Träffarna inom varje lexikon sorteras efter relevans. Relevansen för en träff beräknas med hjälp av *term frequency/inverse document frequency* ([TF/IDF](https://www.elastic.co/guide/en/elasticsearch/guide/current/relevance-intro.html)) och mäter bland annat hur ofta söksträngen nämns i träffen och i vilka fält den återfinns. Om man söker efter *katt* rankas till exempel ingångar med grundformen *katt* högre än ingångar som bara nämner katter i sina exempel. Användaren väljer vilka lexikon hen vill söka i lexikonväljaren, högst upp på sidan. I det här exemplet utforskar vi de historiska resurserna, så välj först att söka i Karps standardurval av lexikon. Markera sedan att du vill söka i följande lexikon med lexikonväljaren: *Dalin* och *Diakronisk pivot*. Välj *Enkel sökning* och sök sedan på ordet *kvinna*. Förvånande nog får vi bara tre träffar, och den enda ingången vi hittar i *Dalins ordbok* är *hustru*. *Dalins ordbok* är skriven på 1800-talet och innehåller definitioner och exempel för den tidens vanliga ord. Det verkar konstigt att kvinnor bara skulle nämnas en gång här. Genom att titta på den andra träffen, från lexikonet *Dalins grundmaterial*, får vi en förklaring till varför vi inte hittat fler träffar, nämligen den förändrade stavningen. *Dalins grundmaterial* är en relativt ny resurs som visar både äldre och modern stavning för de flesta ord i *Dalins ordbok*. Vi ser här att den äldre stavningen var *qvinna* och vi får även en länk till *lemgrammet* för *qvinna*. Ett lemgram är en sort identifierare som används i flera av Språkbankens lexikon. Det kan sägas peka ut ett visst ord och dess böjningsmönster och gör att samma ord kan identifieras i olika lexikon. Om vi klickar på lemgrammet får vi upp ett nytt resultat: vi får en träff i *Dalins ordbok* och en i *Dalins morfologi*. Det sistnämnda lexikonet är, liksom *grundmaterialet*, skapat i modern tid och innehåller information om ordens böjning. Vidare får vi två av träffarna från förra sökningen; en i *Dalins grundmaterial* och en i resursen *Diakronisk pivot*. Den diakroniska pivoten länkar lemgram mellan olika lexikon, den försöker peka ut samma betydelse i olika tidsperioder. Det är användbart om man är ovan vid historiska texter och är osäker på hur ords stavning varierat över tid. I bilden nedan ser vi att det moderna *kvinna* länkats till *qvinna* och *qvinno* men även till lemgram med bredare koppling till ordet. Vi ser *bondqvinna*, *dagsverksqvinna* osv. Sist ser vi träffarna i de fornsvenska lexikonen: *grankuna* och *grannqvinna* (båda betyder *grannkvinna*). Om du klickar på någon av dem görs en ny sökning som förutom de tidigare valda lexikonen också kommer innefatta lexikonen *Schlyter* och *Söderwall* som behandlar språket från medeltiden.  Vi återgår nu till vår ursprungliga sökning. Under den här handledningen har vi lärt oss hur man kan hitta historiska stavningsvarianter och vi kan nu specificera sökningen genom att ändra till den äldre stavningen av *kvinna*. Se till att du fortfarande har *Enkel sökning* vald och skriv *qvinna* i sökfältet. Klicka på sök. Nu får vi hela 301 träffar fördelade på 13 sidor. Har du fortfarande de fornsvenska lexikonen ikryssade kommer du att få ännu fler träffar. Förutom de träffarna vi redan hittat i *Diakronisk pivot* och *grundmaterialet*, får vi flera hundra träffar i *Dalins ordbok*. De tolv första sidorna fylls till större delen av olika 1800-talsord för kvinnor och kvinnoyrken (vi hittar *hjelteqvinna*, *lortlolla*, *kaffesyster*, *missdåderska*...), men här finns även adjektiv för kvinnor (*qvinsk*, *karlgalen*) och verb som förr förknippades med kvinnor (*häfda*, *mjölka*, *förlofva*). Här nedan ser du några sista exempel.